Diskografi (på Subliminal Sounds):

The Truth (SUBLP-14)
The Truth (SUBCD-15)

Klicka på albumtiteln för att lyssna och/eller inköpa mp3s.
(Denna titel, och flertalet av våra övriga skivsläpp, finns tillgängliga för inköp via digitalnedladdning hos följande handlare: Klicktrack!, Itunes, www.finetunes.net , www.emusic.com ,www.aolmusic.com  , www.connect.com  , www.musicload.de , www.napster.de )

"Connecticut hippie philosopher concocts homemade lounge-psych masterpiece.

In the late 60s and early 70s, long before ‘lo-fi’ became a hip credential, many frustrated musicians funded and produced their own records, despairing of ever being offered a deal. These private pressings tended to appear in issues of 99 or 999 copies, the cheapest runs possible. As today’s collectors forage ever more desperately for lost classics, these often excruciatingly bad albums are frequently pounced upon and pronounced lost masterpieces. Occasionally the hype is justified. A handful are now firmly established classics, the few known copies selling for well into four figures. Foremost among these is Connecticut’s mighty D. R. Hooker, who made a magnificently strange and tuneful album in 1972 before seeming to vanish forever.

Tempting as it is to exaggerate the worth of such obscurities, The Truth deserves every plaudit that comes its way, making it astonishing that there was no real band to speak of. Instead ten musicians are credited alongside the mysterious Donald Hooker, who wrote, sang and played lead on the album. Culled from the local music scene, they rehearsed only briefly before entering the studio. Tom Kobela, who plays dobro on The Truth, remembers that Hooker ‘was a very likable, long-haired fellow’ with a most unusual appearance. Heavily bearded and very thin, he looks nothing short of messianic on the front cover. Kobela recalls that ‘D.R. wore robes, which was pushing the dress code conventions even then.’ Despite his wasted appearance, though, he knew exactly what he wanted in the studio. ‘He had a real sense of mission’, says Kobela. ‘He was way ahead of me there!’

Heralded by an eerie whoosh, the first track, ‘The Sea’, exemplifies the album’s sound: a strong melody, funky drumming and percussion and piercing guitar underpin oddly philosophical, quasi-Christian lyrics. Some songs are mellow (the lethargic  ‘Weather Girl’ and plain soporific ‘Falling Asleep’), whilst others rock hard (‘I’m Leaving You’ and ‘The Truth’). Other highlights include the irresistibly funky ‘A Stranger’s Smile’ and the beautifully structured ‘This Thing’. But the album’s masterpiece is the unforgettable ‘Forge Your Own Chains’, whose smouldering groove, enlivened by delicate synth and atmospheric brass, provides the backing for Hooker’s admonitory lyrics about the iniquities of substance abuse.

Despite the profusion of musicians involved, The Truth has a remarkably intimate, uncluttered feel - no small achievement. Kobela, however, admits that ‘at the time I thought D.R. overestimated his own talents. I’ve since learnt not to judge people so quickly.’ The group, such as it was, split as soon as the recording was complete and that was that. ‘I never heard the final mix of the album or even saw the cover art’, Kobela continues, only learning of its cult status when, to his amazement, he stumbled across it on the internet."

Recensioner:

Dagens Skiva/Sweden:
Med ett omslag som känns som en pamflett man kunde ha fått av någon på hörnet av Drottninggatan/Tegnérgatan (klassiskt freak-hangout i Stockholm), i svettig kostym och glasartad blick, och texter som den ovan skrivna på en gammal skrivmaskin, och bifogade i konvolutet, skulle den här skivan kunna kvala in till både tätning av sommarstugan och förvaring i kassaskåpet. I originalutgåva är det dock det senare som gäller. Denna, i de mer vrickade samlarkretsarna högt aktade klenod, finns nu tillgänglig för en något bredare allmänhet, tack vare Subliminal Sounds. Varför alltid intressera sig för det kexigaste, konstigaste och inte nöja sig med allt det fina mainstreamutbudet har att bjuda på? Duger inte Lou Reed eller Neil Young om du absolut vill höra musik från 70-talet? Eller om du frågar snällt i skivaffären så kanske du kan beställa en Gram Parsons! Eller är det så att du tror att du imponerar på någon annan än din mjälliga polare som du umgås med bara för att hålla koll på att han inte köper något konstigare än dig? Eller är det kanske så att det även förr i tiden var så att det bakom varje Offspring fanns en massa riktig musik? Att det fanns folk som inte gick och väntade på att "få skivkontrakt", utan gav ut musiken själva? Det hade nog inte varit helt omöjligt för herr D.R. Hooker att få ge ut en skiva på ett lite större bolag om han hade bott någon annanstans än New Haven, Connecticut. Till exempel Kalifornien. Man får dock en känsla av att han inte hade tid med att flytta dit, utan gav ut skivan själv i stället. Året var dessutom 1972 och hade man inte redan gett sig av så kändes det nog för sent. Försent är lite känslan med hela den här skivan. Många av låtarna är klassisk psykedelia, och tillverkningsåret till trots, nästan helt befriad från något tungt blues-gung. Min favoritlåt på skivan är dock en väldigt tillbakalutad sång om faran och onödigheten med laster som cigaretter, sprit och "The hard stuff", med vackra blåsarrangemang som lämpar sig för avspisning i just en bar! "Forge Your Own Chains", är titeln. I övrigt är det här en skiva för folk som gillar sin psykedelia spretig, dramatisk och full av billiga effekter. Det kan ju låta negativt för en del, men faktum är att det hela framförs av verkligt sköna musiker. Här och var dyker det även upp några lalliga solskensballader. Även om många av låtarna känns som om de är skrivna några år innan D.R. blev en Born Again Christian så har hans polare under tiden passat på att både bli bättre på att spela och dessutom skaffa sig nya roliga ekoboxar och synthesizers. Men en bra skiva gjorde han i alla fall det där året-72./ David Lindqvist - Caesar´s Palace/ Dagens Skiva/Sweden

One of the big private press classics. Covers all the bases in an impressive manner, the songwriting, his awesome voice, the elaborate psychrock soundscape, even the lyrics are excellent. A good LP to play for your non-collector friends, although it's not without detractors among mainstream psych heads, who probably can't handle the ego-mania and lounge moves that are part of what makes these 70s albums so great. The vinyl re is exact w/ lyric sheet. His second LP "Armageddon" is well worth getting too, and appears as bonus tracks on the CD reissue. – The Lama / Lama Reviews