ÅKE SANDIN

Åke Sandin var en unik personlighet i svenskt musikliv på 1960-talet. En riktig "outsider musiker" som artistiskt gjorde precis vad han ville, helt utan att bry sig om kritikerna eller gängse normer. Med tiden har han blivit kultförklarad bland de få journalister och musiker som lyckats komma över hans nu otroligt rara skivor. 1965 startade ha sitt eget skivbolag; Jay Records, vars verksamhet helt bekostades av Åkes jobb på posten. Jay Records gav ut en hel radda skivor under åren 1964-70, varav de flesta med Åke själv. Han bekostade kostsamma inspelningar I fina studios och med stora orkestrar och hyrde till och med Stockholms konserthus för en egen konsert. Varje gång blev han totalt utskrattad. Hans magnum opus var den självkomponerade LP skiva som kom med världens enda kokäkta tygkonvolut! Här kritiserar han på sitt oförhärmliga sätt bla hela den svenska musikindustrin och dagens pop musik. Åke slutade sina dar som rullskideåkande tygförsäljare och efter hans död brändes faktiskt all hans kvarlåtenhet, inklusive hela hans skivproduktion av Svenska Staten! Vem skulle kunna vara intresserad av denna märkliga musik? Ingen trodde man då. Men detta brännbara ämne har nu räddats för eftervärlden av Stefan Kéry, ordförande I Sveriges enda förening för uppskattandet av misslyckade artister. Skivbolaget Subliminal Sounds har också fått kulturstöd för utgivandet av denna retrospektiva skiva. Hela Åke Sandin LPn och hans singlar samt livshistoria återges för första gången i sin helhet på denna definitiva CD. I och med att unika artister som Eilert Pilarm nu nått berömmelsens sötma och vi svenskar börjat uppskatta musik som ibland beskrivs som "så dålig att den är bra", det sk Sunkit- fenomenet, är tiden mogen för er alla att höra Sveriges kanske största artist I denna schanger. Möt Åke Sandin, musikens Ed Wood, på CDn "Förlorad I Toner"! Ingenting kommer att vara detsamma efteråt.

Recension:
Det berättas att han låg på golvet I skivstudion invirad I en blöt handduk och blåste I ett fyra meter långt vinklat vattenledningsrör ˆ för att komma I stämning. När han ville ge konserter hyrde han Konserthuset för egna pengar, och blev utskrattad. Han slutade sina dagar som ”rullskideåkande tygförsäljare” och efter hans död lät hans gode man bränna all hans kvarlåtenskap ˆ inklusive hela hans skivproduktion. De flesta artister vill som bekant kalla sig ”outsiders” vare sig publiken upplever dem som det eller ej. När bolaget Subliminal Sounds berättar Åke Sandins historia med samlingen ”Förlorad I Toner” träder det svenska sextiotalets sorgligaste särling fram, men utan romantik eller flams. Denna retrospektiv vill bara visa respekt för en revy- och visbegåvning. Åke Sandin, som föddes 1927 och gick bort 1997, arbetade på posten om nätterna, men slutade aldrig, aldrig drömma om berömmelsen. Han skuldsatte sig på livstid för att finansiera sitt eget bolag, Jay Records ˆ och för att kunna föreviga dessa rörande visor om allt från högertrafikomläggningen till enveten satir över branschen och popmusiken. Det är underhållande ˆ men på blodigt allvar, hela vägen. För ”Rariteter I Kokäkta Konvolut” 1968 anlitade han en sömmerska som sydde alla konvolut för hand.

– Malena Rydell, Dagens Nyheter.